Behind my sunglasses

24.06.2021

Family, friends & followers - Vem döljer sig bakom glasögonen - och varför!

Då jag lägger upp mina bilder har ni säkert upptäckt att jag oftast bär solglasögon - en del tror att det är min image. Ja, det kan man tro - det har åtminstone kanske kommit att bli det. Men det finns faktiskt en förklaring till min älskade "solglasögon-garderob". Oftast kombinerar jag dem med en keps, hatt eller annan huvudbonad. Visst är det snyggt - jag älskar att addera en hatt till dagens outfit, visst är det coolt och sist men inte minst - visst är det till stor nytta!

Redan som 8-åring fick jag mina första glasögon och jag valde ett par ljust rosa som jag tyckte var så fina. Inga problem med det för jag har alltid velat vara lite "egen",  inte som alla andra. Då det endast var ett fåtal på hela skolan som var tvungna att bära brillor fick jag känna mig lite unik - på så vis drog man uppmärksamhet till sig. Lite problematiskt blev det när jag började spela fotboll i tonåren - en idrott som fortfarande tillhör mina favoritsporter. Jag har ännu ett litet ärr över näsan som påminner mig om den tiden och varför ärret finns där överhuvudtaget - glasögonen satt i vägen när jag nickade och nu låter det som om jag inte gjorde annat än nickade men det gjorde jag. Tyvärr - något som jag inte är så stolt över är alla de gånger jag kom ihop mig med domaren då jag tyckte han dömde fel och undrade om han inte behövde låna mina glasögon. Visst sa jag att detta var i tonåren!!!!!!

Jag bar glasögon från 8-års åldern till jag var 17 år och skaffade mig linser. OMG - vilken lycka att kunna se så bra utan att ha glasögon i vägen som täckte hela ansiktet. På den tiden var det mjuka linser som gällde och man kokade dem i en apparat - vilket kunde bli lite struligt när man kom hem sent efter en fest och glömde rutinerna eller somnade med dem på och inte fick ut dem. 

Ett antal år senare fick jag en ögonsjukdom och det uppdagades genom att jag blev oerhört ljuskänslig. Denna sjukdom - innebär att hornhinnan slits ut och till slut brister och då finns inget skydd för ögat utan det släpper in allt ljus.. Det går inte med ord att beskriva smärtan och obehaget det för med sig. Det slutade med en transplantation och ny hornhinna fick jag på höger öga - lyckligtvis har den hållt och kroppen har inte stött bort den efter alla dessa år.

Många är gångerna jag passerat och missat att hälsa på folk eftersom jag har dålig syn - vilket är mycket pinsamt och kan missuppfattas som "högfärdighet". Men enkla svaret är att jag ser dåligt på långt håll, inget annat. Nu har jag gjort ytterligare ingrepp på ena ögat och till min stora glädje har jag fått upp min styrka dubbelt så bra. .Jag ser färgerna mycket tydligare vilket kanske kommer att visa sig i min konst framöver. - till det bättre eller sämre får tiden utvisa!!!! Efter sommaren kommer jag även att operera det andra ögat och då går ingen säker - inget eller ingen kommer att passera obemärkt förbi mig!

Min ljuskänslighet innebär inte bara solljus på sommaren - det innebär allt ljus såsom lampor, bio skyltar, levande ljus, billjus, reflektioner från snön osv,osv - året om och överallt - inomhus likväl som utomhus. Det är inte enbart ljuset som är smärtsamt utan allt det obekväma med skav och andra obehag som man "får på köpet" - detta kallar jag socialt handikapp . Vilket innebär ett handikapp som ingen ser och därför inte kan förstå ett beteende en människa har. Man blir expert på att parera och vända och vrida och titta åt det håll som ögat klarar av.. Det är mycket lättare att ha tolerans och förståelse för någon som har ett synligt handikapp. Otalt gånger har jag hört - "varför använder du inte glasögon" eller "jag är också väldigt ljuskänslig". Om livet vore så lätt och inga problem med ögon fanns så hade jag självklart använt glasögon, men då får jag aldrig upp synen i samma styrka som med linser.

Vad vill jag ha sagt med detta lite mer personliga och allvarligare inlägg? Jo, ni kommer att fortsätta se mig mid mina glajjor i alla olika kulörer och former - för visst ska det vara med stil. Men det viktigaste är att inte döma andra människor för man vet inte vad som ligger bakom ett beteende eller ett utseende. Människan är så snabb med sina förutfattade meningar och skapar en egen historia istället för att fråga vederbörande. Jag vill äga min sanning och min berättelse, TACK! Ibland hjälper inte ens de mörkaste glasögonen så då åker hatten, kepsen eller skärmen fram - så jag fortsätter med min s.k "image" som jag inte har några problem med - kanske andra har men det får förbli deras problem!

 My future is so bright so I need sunglasses...